En gång var jag ett foster i min moders kropp
då levde jag i Edens lustgård
så kom jag ut i livet med en dröm och ett hopp
en förväntan om något underbart

Åren gick och allt var inte vackert och gott
jag såg krig och fattigdom och fasor
jag såg sjukdomar och hat och fruktansvärda brott
och människor som vandrade i trasor

Men i drömmen om Atlantis såg jag guld och stora skepp
jag såg farkoster som svävade i luften
jag såg gnistrande kristaller som gav ljus och kraft
det är den vackraste dröm som jag har haft

En gång så föddes mänskligheten här på Moder Jord
då levde vi i Edens lustgård
men se vad vi har gjort med vår moders kropp
med vårt liv och vår dröm och vårt hopp

Men i drömmen om Atlantis såg jag blommor och frukt
hela ön var som en prunkande trädgård
där fanns människor besjälade av ljus och kraft
det är den vackraste dröm som jag har haft

Och i drömmen om Atlantis ser jag fred och harmoni
hela ön är som ett nytt Jerusalem
där finns kloka filosofer som har huvudet på skaft
det är den vackraste dröm som jag har haft

Och i drömmen om Atlantis ser jag guld och stora skepp
jag ser farkoster som svävar högt i luften
jag ser gnistrande kristaller som ger ljus och kraft
det är den vackraste dröm som jag har haft