Jag har en kråka som är vit den heter Mrs. Piper
den enda svarta kråkan som är vit
jag köpte den per postförskott som sällskapsdjur åt min betjänt
en desillusionerad jesuit
den sitter på hans axel när han kommer med min frukost
och den dricker upp min hemmagjorda sprit.

Jag tålde inte lukten av kråka i mitt hus
jag packade min väska och försvann
jag reste söderut med tåg i sällskap med en vän
en ungdomskärlek som jag älskar lite grann
vi tömde var sin flaska vin och spelade ett schackparti
nu minns jag inte vem av oss som vann.

Vi reste långt och länge och pratade och drack
hon anförtrodde mej sin hemlighet
vi ritade en karta med ett kryss där skatten låg
men konduktören ryckte till sig den och smet
vi kunde inte följa honom eftersom vårt tåg var framme
vi steg av i hjärtat av Tibet.

På perrongen stod Dalai Lama med sin fru
och sa att det var roligt att vi kom
"Lägg av med dina floskler" tyckte vi "och kom till saken,
vi har bråttom och vi tycker inte om
oväsentligheter när det gäller liv och död".
Sedan åkte vi i taxi hem till dom.

Dom bodde i en villa i utkanten av stan
den vaktades av tusen gula män
jag fick plötsligt för mig att det var en sammansvärjning
som iscensatts av min gamla barndomsvän
jag vände om och sprang för livet rädd och arg på samma gång
och skrek: "det här ska ni nog få igen".

Jag fick ett jobb som trollkonstnär på variten i stan
det var ett jobb som passade precis
en kväll när jag som vanligt stod och plockade kaniner ur min hatt
så kom det fram en servitris
"det står en man därute som vill tala med dej" sa hon, "och det verkar
vara en civil polis".

Jag flydde bakom scenen och ut genom en dörr och sprang igenom staden som besatt
"stanna" skrek polisen "jag vill bara tala om att vi fått tag
på konduktören och Er skatt".
Jag vägrade att tro på vad han skrek jag bara sprang och sprang
och solen sjönk och det blev mörkt och natt.