INÅT Text och musik: Kjell HöglundEm Jag tänkte att jag måste söka inåt A Em och kanske hitta fram till den punkt där allting vände sej mot pest och pina D Em från att förut varit fint och lugnt
Em Jag tänkte att den yttre verkligheten A Em politisk kamp för bättre världar måste spelas mot en inre motpol D Em i en slags dialektisk dans
E7 Em Jag tänkte att på samma sätt som mina dumma inre plågor har sina rötter utanför i världen H7 Em i samhällsordningens diktatur
E7 Em Så måste också världens vånda och orättvisa maktfördelning ha sina rötter djupt i jaget H7 E7 hos en förnedrad mänsklighet
Em Jag tänkte att jag måste söka inåt A Em för att försöka hitta den punkt där allting vände sig i magen D och ändå inga spyor kom
Em Så flög jag in i inre rymder A Em igenom nebulosa töcken förbi planeter som var döda D Em stenlik i en frusen rymd
E7 Em Det kändes som om tiden upphört här inne biter inga vindar och erosionens tand är maktlös H7 Em mot dessa tröga formationer
E7 Em Här vräker rummet sej som valar som strandat på en öde ö och vältrar lamt på sina tunga kroppar H7 E7 och bara väntar på att dö
Em Här lyser solarna så isklart kalla A Em här har det aldrig funnit nåd här kan man inte lyda och befalla D Em här kan man inte lyda några råd
Em Ett kabinett med vaxade figurer A Em ett väldigt kabinett i evigheten där aldrig några pjäser flyttas D Em och inget enda drag får dras
E7 Em Så ynkligt är det, så banalt att ingen gitter ens att titta det finns väl ingenting att hitta H7 Em där spindelväv har vävts i evighet
E7 Em Här har stått orört sedan barnet dog E7 Em inget får röras förrän polisen kommer E7 Em vi måste säkra alla spår H7 E7 om mördaren ska kunna fångas
Em Låt liket ligga där det ligger A Em och titta tomt med tomma ögon vi låser dörren och går ut i livet D Em och låtsas som om ingenting har hänt
Em Men överallt där luften unknar A Em och ingenting får komma ut där växer skriken som aldrig skreks D Em där svämmar tårarna som aldrig kom
E7 Em Där jäser känslorna som aldrig kändes och detta låsta rum där liket ligger det söker oss i våra drömmar H7 Em och styr vartenda steg vi tar
E7 Em Vi tycker brottet blivit preskriberat E7 Em vi stryker över och går vidare E7 Em men omedvetet i allt vi gör H7 E7 söker vi en mördare
Em Vårt inre landskap är oavbrutet A Em och oberört av all förändring evigt samma dystra kullar D Em och samma obebodda slott
Em Här blåser alltid samma vind A Em här dröjer samma lukt bland träden här ylar samma hund på heden D Em fast vi för länge sedan gått