LIVETS FLOD Text och musik: Kjell HöglundA E7 Redan i gryningen innan natten dött A badande i strålarna som morgonsolen fött E7 lämnade jag stranden i min primitiva båt A huttrande i gryningsdimmans kalla tysta gråt E7 jag följde strömmen neråt och en anakonda dök A när jag hade rundat flodens allra första krök E7 jag hängde över relingen och släppte ut ett lod A jag ville gärna se hur djupt det var i livets flod
Fast ingenting var säkert och fast resan utan slut så ångrade jag inte att jag hade gett mig ut vid middagstiden var jag redan långt, långt hemifrån och floden flöt allt fortare och växte till ett dån det var en upptäcksresa genom mänsklighetens själ ett skrik för alla varelser som svultit ihjäl en kroppspulsåder fylld av hett och forsande blod så vill jag definiera det som heter livets flod
Plötsligt kom en flygfisk och landade på däck i samma stund så märkte jag att båten sprungit läck jag kämpade hysteriskt för att inte gå i kvav sen sjönk jag i en dvala som var tung som i en grav jag vaknade i skymningen och trodde knappt min syn på sängen satt en sjöjungfru mjuk och vit i hyn så vacker som en saga och skön som en klenod som stigen rakt ur mina drömmar upp ur livets flod
Hon var som en gudinna, hon var klok och hon var grann som balsam på såren och vi älskade varann vi talade om allting mellan himmel och jord en morgon var hon borta, försvunnen över bord min saknad var en avgrund som svalde tid och rum jag grät i min förtvivlan tills jag slutligen satt stum jag kunde inte tro att Gud var kärleksfull och god jag ville bara dränka mig och dö i livets flod
Under stjärnklara nätter i min yttersta nöd låg jag på rygg på däcket till hälften redan död då tyckte jag mig höra några plaskande ljud jag vacklade iväg för att se och, Herre Gud! Där låg den stackars flygfisken i en liten pöl och ryckte sakta på sig längs ner i båtens köl som i en blixt så var det som om jag med ens förstod jag halade en spann med vatten upp ur livets flod
Försiktigt la jag flygfisken i min vattenspann där piggnade den till och mina farhågor försvann jag gav den lite mat och bar hinken upp på däck och tömde den i floden och så var fisken väck jag kände mig så avspänd, jag var inte längre svag om du hjälper får du hjälp där har du livets lag jag fylldes av förhoppning, av samvetsfrid och mod jag kände mig som en organisk del av livets flod
Allt vad du gör mot en av dessa mina minsta bröder det gör du mot dig själv, det är din egen kropp som blöder så enkelt kan man formulera livets ekvation jag satt och tänkte länge, det var som en vision då brakade ett sjöodjur ur bortglömda drömmar vulkaner exploderade och lava flöt i strömmar jordklotet bävade en andlös period det bubblade och kokade i hela livets flod
Halvdränkta människor kravlade ombord jag gjorde vad jag kunde, det fanns inte tid för ord jag la förband, jag värmde te, vi tröstade varann det blixtrade och dundrade och berg och dalar brann runt omkring mig ragnarök men i mitt hjärta frid för kärlek och för omtanke finns det alltid tid så här kan man sammanfatta denna episod: en resa genom helvetet med hjälp av livets flod
Så kom lugnet efter stormen, det blev märkvärdigt tyst det var som världen hoppades att äntligen bli kysst en regnbåge darrade i himlens ögonlock på stranden såg vi människor och sen en rådjursflock vi närmade oss havet och luften kändes frisk det var som att bli född på nytt och utan minsta risk jag frågade mig själv varav liv och död bestod och tänkte att det var en tripp längs evighetens flod
Från primitivitetens bäck till humanismens hav går mänsklighetens resa runt världshjulets nav och aldrig ska det bli för sent att hjälpa den som lider ett ljus som tänds ska lysa i evinnerliga tider från mörker till ljus, från vinter till vår livet har en riktning i vilket allting går jag såg öarna i väster från fören där jag stod jag var en blodkropp bland miljoner mitt i livets flod