En stilla promenad, i en sovande stad
jag minns en gammal legend, vad tjänar
det till, vem vet vad jag vill, en natt på
Lykttändargränd

En mörk kyrkogård, och en minnesvård
över en glömd poet, kölden är hård, och ett
ostämt ackord, hörs från en lägenhet
stjärnorna gnistrar, en syn som förbistrar
en tanke av gudarna sänd, stjärnorna glimmar
fönster som immar, i ljuset från
Lykttändargränd

Vad tjänar det till, tiden står still
en katt springer bort genom parken, vid Domkyrkans
torn, skymtar djävulens horn, klövarna stampar
i marken

En stilla promenad, mellan lyktornas rad
en synd som är glömd och bekänd,
en avslutad bikt, en halvfärdig dikt
och en sång på Lykttändargränd

En mörk kyrkogård och en minnesvård
över en älskad vän, det är allt jag har
det är allt som finns kvar
mellan jorden och himmelen

Jag vet det jag vet, på en galen planet
med blicken mot stjärnorna vänd
tyst och diskret, som en hemlighet
som en sång på Lykttändargränd

Det är ändå tur, att den klagomur
jag byggde har rasat ihop
genom rök och damm, tittar solen fram
och jag anar ett glädjerop

Ja, jag vet det jag vet, på en galen planet
med blicken mot stjärnorna vänd
tyst och diskret
som en hemlighet
som en sång på Lykttändargränd