Det är den vår de svaga kallar höst. En råtta stor som en katt rasslar genom källargångarna och fukt tränger in genom en osynlig springa i skon.
A. BREV TILL LINDA (1998).
Hej Linda!
Jag är glad över att du vill skriva ett specialarbete om mej och ska svara på dina frågor så gott jag kan.
1. Min mamma har sagt att jag var stillsam som barn. Jag ville inte gärna leka med andra och tyckte mest om att sitta vid fönstret och titta ut. Som ung var jag däremot aktiv och ganska busig. Jag var ointresserad av skolan förutom uppsatsskrivning, men klarade mej hyfsat ändå eftersom jag såg till att lära mej det väsentliga. Jag var dålig i matte men intresserad av fysik.
2. Jag började skriva redan som barn. Jag tyckte det var roligt.
3. Jag ville flytta från landsbygden och valde Stockholm, eftersom det var den största stan. Jag hade också en vän där. Jag upplevde att "en sån som jag" inte hade någon framtid på landet.
4. Jag har faktiskt inte rest så särskilt mycket. Jag skulle ha rest mer om jag hade haft pengar, eller energi att jobba ihop dom. Jag kände mej annorlunda, och har till exempel aldrig haft lust att bilda familj. Jag sökte en förklaring på livsgåtan och tyckte att varken vetenskapen eller religionen hade några uttömmande svar.
5. Människor som haft ett avgörande inflytande på mitt liv är Beatles och Bob Dylan (musik) och Martinus (filosofi).
6. Mystiken började gradvis i gymnasiet där jag intresserade mej för parapsykologi. Marxismen kommer via min pappa och sedan via den stora vänstervåg som gick genom studentvärlden cirka 1968-75. Min åsikt då som nu är att det är begreppet demokrati som är det centrala, och jag uppfattar socialismen/kommunismen som ett krav på att också makten över kapitalet måste demokratiseras. Därför accepterade jag aldrig sovjetmodellen som socialism, eftersom Sovjet var en diktatur. Å andra sidan anser jag inte att den västerländska demokratin är någon fullständig demokrati. Att 51 procent i princip kan köra över 49 procent är inte perfekt demokrati, det är majoritetsdiktatur. Demokratin kommer att fortsätta att utvecklas tills den blir total. Som jag ser det är demokrati, kristendom och kommunism tre ord för exakt samma sak. Min bror blev tidigt vegetarian av häsoskäl. Själv är jag det från 1975 av etiska skäl, därtill överygad av Martinus argumentation. Jag gjorde lumpen som vapenvägrare 1966-67.
7. Min livsåskådning är formad av böcker jag läst, åskådningar jag kommit i kontakt med, människor jag mött, upplevelser jag haft, personliga spekulationer. Grunden för min nuvarande livskådning är enkel: Jag tror att världen är levande.
8. Jag har bara bläddrat i Bibeln. Jag har läst igenom de fyra evangelierna en gång. Skolan och livet var mer präglat av Bibeln och kristendomen när jag växte upp.
9. Förbundsarkens försvinnande är ett klassiskt ockult mysterium som omnämns i ockult litteratur. När jag växte upp hade vi en stor familjebibel där jag minns en bild av förbundsarken. Salomos tempel, sfinxen och pyramiderna är också ockult allmängods. Eftersom jag betvivlade vetenskapens och religionens verklighetsförklaringar återstod att söka på annat håll. Hela vår västerländska kultur har sin upprinnelse i när Moses och hans folk lämnade Egypten bärande på en låda - förbundsarken. Om man kunde klargöra vad förbundsarken är och representerar får man förklaringen på hela den västerländska civilisationens uppkomst och existens.
10. Mina teorier om olika saker har växt fram genom hela mitt liv.
11. Mina böcker är ett slags poesi. Men poesi är också vetenskap! Exempelvis har den poetiska formel som kallas Bergspredikan haft en närmast ofattbart stor inverkan på den historiska utvecklingen.
12. Jag började skriva sånger 1965. Sedan dess har jag hela tiden skrivit färre och färre sånger, tills jag nu nästan är nere på nollpunkten.
13. Nästa år ska jag ge ut en ny bok på Internet. Den ska heta "Platons grotta" och handlar om Martinus kosmologi.
14. Just nu ägnar jag mej åt att uppträda ibland, läsa, skriva samt ha vetenskapliga diskussioner med min katt Mirre.
15. Jag anser att så länge inte samhället gör allt som är möjligt för att varje individ, utan att skada och utnyttja andra, ska kunna förverkliga sina innersta personliga möjligheter, och därigenom hitta sin egen unika plats i tillvaron, så länge har inte samhället uppfyllt sitt ansvar mot medborgarna och livet. Och tvärtom.
B. LAGERCRANTZ I DRÖMMARNAS LAND. ("Dikten om livet på den andra sidan. En bok om Emanuel Swedenborg." Olof Lagercrantz. Wahlström & Widstrand, 1996.)
När Olof Lagercrantz på sin ålders höst (kanske påverkad av sitt eget förestående möte med evigheten) ger sig i kast med Swedenborg utför han en viktig kulturgärning. Swedenborg har av hävd betraktats som något katten släpat in - den hedervärde vetenskapsmannen som hade den dåliga smaken att bli spritt språngande galen.
Men Lagercrantz tar den gamle mystikern på allvar. Det gör han rätt i. Trots alla fantasterier är Swedenborg något så ovanligt som en svensk metafysiker som vägrar att förvandlas till en historisk kuriositet. Swedenborg föregriper som en Johannes Döpare vår tids new-age-filosofi, exempelvis sådan den framträder i James Redfields bästsäljande böcker.
För skeptikern Lagercrantz finns det bara ett sätt att ta Swedenborg på allvar, nämligen som skönlitterär författare. Däri ligger både styrkan och svagheten i hans analys. Einstein skulle kanske ha roats av om relativitetsteorin betraktades som skönlitteratur (ett uppslag jag överlåter åt litteraturteoretikerna). Men det vore ett begränsat perspektiv. Swedenborgs författarskap är något annat och mer än en motsvarighet till Umberto Ecos Foucaults pendel.
Swedenborg såg sig som vetenskapsman såväl på det fysiska som på det psykiska området. Därför ligger det något otillfredsställande i att kalla honom drömmare och diktare. Lagercrantz vill rädda hans ära genom att klappa honom på axeln och trösta honom med att hans böcker är bra skönlitteratur. Freud skulle ha protesterat mot en sådan karaktärisering av Drömtydning, Darwin vad beträffar Arternas uppkomst och Marx när det gäller Kapitalet.
När detta väl är sagt har jag inga invändningar. Lagercrantz har ett vackert språk, en klar tanke, en stor kärlek till litteraturen och människan, tempererat med det milda perspektiv ett långt liv skänker. Han skriver så lekande lätt och naturligt som vore det den enklaste sak i världen. Läsandet väcker en längtan efter att få sitta en sommarkväll på hans veranda och diskutera över ett glas vin. Om livet och döden. Om tanken och materien. Om lidandet och lyckan. Om dröm och verklighet. Om Swedenborg och Stephen Hawking.
Den 19 juli 1759 är Swedenborg på fest i Göteborg. Plötsligt säger han att en eldsvåda rasar i Stockholm. Under kvällen lämnar han fortlöpande rapporter, för att klockan 20.00 meddela att elden är släckt, bara tre hus från hans eget. Tre dagar senare bekräftas alla detaljer av ett bud från Stockholm. Denna väl dokumenterade och bevittnade episod är ett bevis för en psykisk eller om man så vill andlig verklighet.
Den kände astrofysikern John Gribbin hävdar i sin bok In the Beginning - the Birth of the Living Universe att data insamlade av satelliten COBE 1992 måste tolkas som att världsalltet är levande. En hypotes som Swedenborg kallar Homo maximus.
C. DEN KVINNLIGA FAKTORN.
Den engelske författaren Samuel Butler hävdade att Homeros berömda epos Odysséen (världshistoriens första roman) i själva verket skrevs av en ung siciliansk flicka av nobel familj. Hon delade Homeros passion för gamla berättelser och bestämde sej för att skriva en fortsättning på Iliaden. "Borta med vinden, del 2", så att säja. Butlers översättning av Odysséen skulle senare inspirera James Joyce till hans egen personliga variant.
En kvinna som bott i Grekland berättade för mej att hon till en början föreställt sej att männen på tavernan förde filosofiska samtal om livet och döden i Pythagoras efterföljd. När hon lärt sej grekiska kunde hon konstatera att de diskuterade sportresultat.
Jean Cocteau var målare, författare, poet och till och med filmare, och dessutom stormästare i det hemlighetsfulla andliga sällskapet "Prieuré de Sion" som betonar Magdalenas roll i kyrkohistorien. Jag besöker Cocteaus helgedom "Notre Dame de Jerusalem" i Frankrike. Väggmålningar. Bredvid den korsfäste Jesus är en spindel skissad. Bland deltagarna i den första nattvarden finns flera kvinnor. Också på byggnadens utsida finns en spindel. Ingen fotografering tillåten.
Tillbaka till Övriga månadsmeddelanden