Månadsmeddelande 19. - December 2001.

Vinterbilder.
Vid Badols bardisk sitter många vilsegångna själar och stäppvargar. Badol har tid för alla. Han fungerar också som psykolog. "Det kostar inget extra" säjer han.

Minnesbilder.
När jag första gången kom till England och liftade liftade runt med min gitarr lyckades jag inte få kontakt med en enda människa. Jag brukade sitta på pubar och låtsas läsa i en poesibok jag köpt som hette "Rhymes of a Rolling Stone" i hopp om att någon skulle bli nyfiken och börja prata med mej. Den enda jag pratade med var en gammal dam som senare skickade ett brev som jag besvarade.

Strövtåg i bokhyllan.
I min bokhylla hittar jag ett häfte utgivet av Falcon med 92 adresser till barer, pubar och kaféer i Dublin, London, Köpenhamn Hamburg och New York. Här kan man bland annat läsa om en holländsk pub mitt i Chinatown som heter De Hems och som serverar märkliga tyska köttbullar, bitteballen, samt skummande engelsk öl. Undrar om inte Sven Holm borde undersöka saken.
 

Nu fortsätter följetongen SVEN HOLMS ÄVENTYR!
 

Tredje kapitlet.

Holm gör ett nybörjarfel.

Nästa förmiddag tillbringar Holm med att studera "Tusen och ett fall", del 1, som han har med sej som reselektyr. "Tusen och ett fall" är, som läsaren säkert känner till, den erkänt klassiska kriminalhistoriska textsamlingen, Detektivens Bibel, om man så vill. Verk som "Brott och brottslingar", "Klassiska kriminalfall" och den mer populärt hållna "Tjuvar och banditer" är visserligen också i hög grad erkända och uppskattade både här hemma och utomlands. Ändå måste man säja att just "Tusen och ett fall" är påfallande erkänt i vida kretsar.
    Holm penetrerar ett tiotal fall som kan tänkas ha anknytning till fallet med katedralen i Chartres (låt vara att det ännu inte föreligger något fall trots att Holm har mysteriets lösning i sin hand). Det gäller lord Huntingdowns jakthund som senare återfanns i främlingslegionen utklädd till sergeant. Det gäller fallet med den tokiga citronen i Zürich. Det gäller fallet med den blåmålade gräsmattan i Sussex. Det gäller ett antal andra komplicerade och mycket svårutredda fall genom tiderna.
    Holm går därefter till närmaste bank för att växla in några resecheckar. Som han står där i kön känner han en isande kyla mellan skulderbladen. Det är ingen isbit som råkat slinka innanför skjortan. Det rör sej om en mental kyla. Kort sagt: Det finns en skurk i lokalen.
    En stor skurk dessutom. Att döma av kylan mellan skulderbladen är det en skurk av första eller möjligen andra magnituden. Han eller hon står alldeles bakom Holm och flåsar honom i nacken.
    Som läsaren säkert känner till indelas både skurkar och detektiver sedan gammalt i magnituder eller storleksklasser. En skurk av första magnituden är hundra gånger mer skurkaktig än en skurk av sjätte magnituden. En detektiv av första magnituden är hundra gånger knepigare än en detektiv av sjätte magnituden.
    Holm får sina pengar och ställer sej vid en skrivdisk och räknar. Samtidigt iakttar han skurken. Det är en han. Första magnituden. En mycket elegant manlig skurk iklädd svart kostym och blekt ansikte. När han går ut kastar han växlingsnotan i en papperskorg.
    - Vilket slarv! tänker Holm. Ett otroligt slarv! Oförlåtligt. Inte ens den grönaste amatör av tolfte magnituden gör ett sådant misstag. Antingen är han dum eller också känner han sej fullständigt säker. Han skulle bara veta att Sven Holm är i stan. Baha!
    Holm plockar upp växlingsnotan och följer efter skurken som går med raska steg mot katedralen. På nära håll är katedralen en bedårande skönhet. Holm är överväldigad. Andligt intresserad som han är. Emellertid har han inte mycket tid att beundra den. Skurken går rakt in genom den vänstra porten.
    Holm är på det hela taget mycket lämpad för skuggningar. Han ser inte mycket ut för världen. Han är liten och spenslig och ser exakt ut som vem som helst. Man kan absolut inte upptäcka honom. Han ser ut som vem som helst i mängden. Han är till förväxling lik alla andra.
    Katedralen är dunkel och lite kylig. Runt längs väggarna glänser de magnifika mosaikfönstren i alla regnbågens färger. Det är praktfullt och Holm bugar sej i vördnad. Skurken försvinner in längs höger pelargång. Plötsligt stannar han och står stilla en lång stund och stirrar rakt i golvet. Holm sjunker ner i en bänk. Vad är det skurken tittar på? En ljusfläck skymtar på golvet i dunklet. Skurken skyndar vidare med sin första magnitud som en osynlig gloria kring huvudet. På golvet där framme finns en stenplatta genom vilken en stor bultliknande spik drivits så att bara spikhuvudet sticker upp. Det är den sten som solen ska falla på den 24 juni!
    Holm förlorar några dyrbara ögonblick i kontemplation. När han ser upp är skurken försvunnen bland skuggorna.
    - Fördömt! stönar han och tar sej för pannan. Hur kan jag göra ett sådant nybörjarfel? Oförlåtligt! Nå, då är vi kvitt.
    Han ilar runt i katedralen som en vessla men skurken är som uppslukad av jorden. Han inser det meningslösa i att fortsätta sökandet och återvänder till Johannes döparens spik. Han försjunker i djupa meditationer. En orgel börjar spela. Uppe i det färgade mosaikglasfönstret högt ovanför finns ett litet runt hål utskuret genom vilket en solstråle faller och bildar en ljusfläck på stengolvet ett stycke från den gyllene spik som är nerslagen i en av golvets stenplattor.
    Holm går ut i solskenet och vecklar upp skurkens växlingsnota som han plockat ur papperskorgen i banken. Där står numren på de inväxlade checkarna, numret på passet och inte minst skurkens namn.
    - Doktor Mefisto, läser Holm. Jag har aldrig hört det namnet förr.
    Han skickar ett telegram och hämtar ut sin poste restante. En stor hög svenska och utländska expressbrev har redan samlats. Han sätter sej på en bar och beställer på lagomt suddig caféfranska en skål marmelad, ett glas vatten och två små paket smör. Istället får han en smörgås med ost, ett paket cigaretter och en liten tallrik gröna oliver.
    Han ger bort cigaretterna till bordsgrannen (Holm röker inte) och tuggar i sej ostsmörgåsen och oliverna. Under tiden läser han sin post. En norsk pimplare vill att han ska leta reda på en fisk som lossnat från kroken. En grekisk dam har förlorat sin skönhet. En kyrkvaktmästare i Florida påstår att en tjuv tagit nattvarden och så vidare. Aldrig är en detektiv så efterfrågad som under semestern. Holm går på toaletten. Med häpnad konstaterar han att toalettstolen är försvunnen. Ett ensamt hål gapar i golvet.
    - Även här! utropar han. Mönstret börjar klarna.
    Han återvänder till sitt hotellrum för att "upprätta sin operationsbas" som han brukar säja. Det betyder helt enkelt att han gör sej hemmastadd, packar upp, skjuter fram skrivbordet till fönstret och går igenom "verktygsväskan". Verktygsväskan är Holms namn på den lilla specialfyllda dokumentportfölj han alltid har med sej. Den är fylld med lite av varje som en detektiv kan behöva på sina många och livsfarliga uppdrag runtom i världen, exempelvis i Köpenhamn eller där omkring. Det verktygsväskan inte innehåller av allehanda ting är knappast värt att ha. I varje fall inte för en betydande detektiv. Och Holm är, som vi påminner oss, just en betydande detektiv.
    Kanske den mest betydande av dem alla.

     Fortsättning följer.
 

Tillbaka till Övriga månadsmeddelanden