Månadsmeddelande nr. 2 - Juli 2000.

Jag läste i Dagens Nyheter om Caravaggio häromsistens (19.06) med anledning av att Helen Langdon publicerat en biografi (Caravaggio: A Life). Roligt att den gamle bråkstaken och föregångaren blir uppmärksammad. Många, även konstintresserade, lär väl knappt ha hört hans namn. Ändå var han långt före sin tid och kallades "ljusets mästare". Hans konstnärsöde påminner om Rimbauds, han trampade auktoriteter på ömma tår och var obekväm. Han kom från norra Italien och levde mellan 1573-1609/10.

Rimbaud avslutade sina dagar med en besynnerlig vistelse i Etiopien, och likaså avslutade Caravaggio sitt liv med en mystisk resa. Han var 1607-8 på Malta för att på uppdrag av stormästaren för Orden av Jerusalems Riddare måla en tavla av stormästaren själv, samt av Johannes Döparens avrättning. Han flydde efter något slags trubbel till Sicilien, där han målade tre målningar, bland annat "Santa Lucias begravning" som jag anser innehåller en hemlig kod. Tavlan hängde länge i luciakyrkan i Siracusa, men är nu flyttad, möjligen till Museum Bellomo. Det brukar stå i turisthandböcker att det var Caravaggio som gav den stora grottan i stenbrotten i Siracusa namnet "Dionysos öra" (år 1586). Svaret på varför finns i den kod som är dold i hans tavla.

Caravaggio försökte efter vistelsen på Sicilien resa hem till Italien. Antagligen kände han att marken brände under fötterna på honom, men om jag minns rätt kastades han i fängelse och blev fråntagen alla sin ägodelar. När han äntligen släpptes irrade han febrig runt i malariaträsken söder om Rom och försvann. Jag är inte säker på detaljerna, minnet är en dubiös funktion.

Apropå Rimbaud berättar Anette Kullenberg i Aftonbladet 16.05 om Bob Dylan och Polarpriset. När Bob Dylan var i Stockholm 1966 frågade han om han kunde få tag på Rimbauds dikter. Kullenberg som var utsänd för att bevaka besöket steg fram och erbjöd sej att hjälpa till. Dylan hade mycket folk omkring sej, men de såg alla mycket frågande ut. Kullenberg och Dylan åkte iväg till Sandbergs bokhandel som då låg i hörnet av Humelegårdsgatan och Sturegatan. De hade bara en tunn volym på franska av "Den berusade båten". Ingenting på engelska.

När den besvärade Dylan tog emot Polarpriset ur kungens hand tänkte Anette Kullenberg: Han är glad för att Rimbaud är död och slipper uppleva detta... Dylan önskar att kungen var Rimbaud, ty han kan faktiskt dyka upp var som helst... den ende poet, vad jag vet, som rör sej helt obehindrat mellan livet och döden...

 

Tillbaka till Övriga månadsmeddelanden