Vinterbilder.
Badol är bekymrad över min dåliga aptit. "Du måste äta ordentligt minst en gång om dagen" säjer han och serverar indisk mat. "Ät nu. Sakta och säkert. Sakta och säkert." Badol är en stor filosof som har ett vänligt ord till alla. När hans fru fyllde år ordnade han så att jag fick träffa en gammal väninna till Margaretha som berättade minnen från före min tid. Badol förstod att det skulle göra mej glad. Han har en stor kärlek till människorna. "Allt är inte pengar" säjer han. Från sin indiska restaurang styr han ett världsomspännande filosofiskt imperium.
Minnesbilder.
Första gången jag var på en indisk restaurang (tror jag) var under en liftningsresa i England. Uppassningen var så överdådig att jag blev besvärad. När jag kom till kaffet placerade servitören det önskade antalet sockerbitar i koppen och rörde om åt mej. Jag tyckte det var genant. När jag flyttade till Stockholm minns jag också att jag upplevde det som pinsamt att den som stod i garderoben på restaurangerna hjälpte mej att ta av och på jackan. Det kunde jag väl göra själv, tyckte jag.
Jag har lagt märke till att också Badol rör om i kaffet åt sina gäster vid bardisken. Är det en specifikt indisk ritual? Jag har aldrig frågat honom. Kanske ett arv från den engelska kolonialtiden. Vad vet en enkel amatörfilosof om sådana förborgade ting i kulturhistoriens källarutrymmen? Intet.
Strövtåg i bokhyllan.
I min förtvivlan rycker jag ner Focus uppslagsbok och slår upp den på måfå. Jag hamnar på Taoism. En kinesisk religion vars klassiska urkund är Laotsïs skrift Tao tö king. Enligt denna är inte anhopning av kunskaper eller rastlös yttre verksamhet det väsentligaste utan det stilla försjunkandet i världsgrunden, Tao (´vägen´), varur rätta tankar och handlingar spontant framväxer. I den senare taoismen kom asketiska övningar, magi, undertro och bruk av droger att spela en viktig roll.
Nu fortsätter Sven Holms äventyr.
Lornslachters schema.
Även nästföljande förmiddag ägnar Holm åt studier. Han går steg för steg igenom sådana klassiska kuggfall som fallet med den elektrifierade bullen i Sibirien liksom fallet med den högerhänte självmordskandidaten i Bremen. Även ett standardfall som fallet med den babblande babianuppfödaren ägnar han en grundlig repetetion. Holm lämnar ingenting åt slumpen. Han är ju trots allt på semester.
Vid lunchtid återfinner vi detektiv Sven Holm i närmaste affär. Han köper tomater, bananer, bröd och mineralvatten och slår sej ned på en bänk för att äta en enkel måltid i lugn och ro. Varje betydande detektiv älskar lugn och ro. Samtidigt grubblar han över fallet.
- Vi har att göra med toalettstolstjuvar, tänker han. Möjligen en internationell liga. En viss doktor Mefisto, magnitud ett, är sannolikt inblandad upp över öronen. Är han bagare? Har han problem med avföringen? Rör det sej om en hänsynslös hämndaktion? Katedralen i Chartres har med saken att göra, oklart hur. Lokalbefolkningen uppträder stundtals besynnerligt.
Han suckar. Det är alltid lite påfrestande i början av ett fall. Svårt att veta var man ska börja nysta. Även en betydande detektiv tvekar ofta just i fallets början. Man famlar inte sällan i ett visst mörker under inledningsskedet. Den tyske detektivteoretikern Lornslachter har indelat detektivarbetet i åtta faser:
1. Primär faktainsamling, fortsätter till och med fas 4.
2. Mörkerfamlande.
3. Grubblerier. Ångest. Självmord.
4. Vissa huvudlinjer klarnar. Näten läggs ut.
5. Sekundär faktainsamling, fortsätter till och med fas 8.
6. Utvärdering av huvudlinjer.
7. Det nappar på en av linjerna.
8. Problemet löses helt eller delvis. Näten halas in och vittjas. Fyra möjliga utfall: a) Problemets lösning visar sej vara illusorisk. b) Den fula fisken slinker mellan maskorna. c) Den fula fisken fångas. d) Den fula fisken fångas men sliter sej på grund av slarv eller i ett obevakat ögonblick.
Holm befinner sej just nu någonstans i trakterna av de farliga faserna 2 och 3, detektivarbetets så kallade sargassohav. Detektivarbetets fasansfulla kvicksandsfas där så många också briljanta detektiver trampat ner sej för att aldrig mer höras av. Holm befinner sej i detektivarbetets hemska träskmarker där urtidsfåglar skriker i dimman, där man har att slunga sej från tuva till tuva mellan bottenlösa vattenhål och stinkande metangas, de yttersta trakter av overkligheten dit endast galna hundar, engelsmän och detektiver söker sej.
Han suckar. Han tuggar i sej det sista av det goda franska brödet. Pain riche. Ett mångsidigt, produktutvecklat bröd i den högre skolan. För det mesta långt och smalt. Men det finns också korta och tjocka pain riche. Det finns halverade fotbollspainriche. Det finns rektangulära och ovala pain riche. Det finns pain riche som är långa och tjocka. Det finns pain riche som är korta och smala. Det föreligger jättepainriche såväl som miniatyrpainriche. Pain riche finns i alla möjliga variationer. Men säj mej det bröd som varar beständigt! Förr eller senare äts det upp eller konsumeras på annat sätt.
En del pain riche verkar utrunna ur en dåres hjärna, andra modellerade av en mästares hand. Överallt går folk omkring med pain riche under armarna, kanske istället för deodorant? Liksom hundar ofta påminner om sin ägare påminner painrichet om sin köpare. Holm för sin del köper ett pain riche som inte ser mycket ut för världen. Det är litet och spensligt och ser exakt ut som vilket som helst.
Han plockar fram en chifferhandbok ur fickan (en utrustningsdetalj från verktygsväskan) och arbetar intensivt någon timme med att försöka knäcka det suddiga franska caféspråket, men ger slutligen upp. Han köper en svartvinbärsglass i ett stånd. I en liten park i närheten av katedralen är det marknad. Mängder av artiklar saluförs. Holms tränade blick observerar på kort stund grammofonskivor, tröjor, byxor, jordfräsar, gräsklippningsmaskiner, klänningar, skjortor, blusar, kjolar, jackor, förkläden, morgonrockar, nattlinnen, ballonger, biblar, keramik, skor, stövlar, smycken, väskor, gonggongar, lakan, överkast, motorplogar, askfat, tavlor, porslin, plånböcker, stekpannor, bordslampor, kuddar, handdukar, filtar, klockor, radioapparater, kasettbandspelare, sockor, kalsonger, skärp, hattar, kammar, spjut, kasperdockor, paraplyn, sytråd, snören, knappar, kikare, kameror, pommes frites, glass, pannkakor, tofflor, blomvattnare, fotbollar, solglasögon, leksaker, korgar, tvättsvampar, husgeråd, stolar, karameller, kakor, marsvin, fåglar, regnkappor, tyger, kepsar, kostymer, saxar, bysthållare, korsetter och handskar. Ytterligare ett stort antal artiklar och diverseföremål är också till salu på denna mångsidiga och välbesökta marknad i hjärtat av Frankrike.
Det är fullt med turister i Chartres. Som ett slags moderna pilgrimer har de kommit för att titta på katedralen. Här på marknaden är det ett myller av köpglada turister samt lite lokalbefolkning här och där för kontrastens skull. Den tappra lokalbefolkningen är avlönad av turistrådet för att utgöra en för affärernas omfattning lämplig och attraktiv kontrast.
Turisten köper allt som rör sej. Även allt som inte rör sej inhandlas. Turisten köper kort sagt allt. Kalsonger och byttor går åt som smör i solsken. Även smör går åt i det varma och uppskattade chartriska solskenet. En duktig och välartad turist köper oavbrutet. En toppturist lär ha köpt bortåt tvåtusen fullständigt oanvändbara och komplett värdelösa artiklar under en enda dag. Siffran uppmättes på basarerna i Istanbul i augusti 1971. Det gällde en mycket vältränad holländsk turist. Han fick till sist en sådan oerhörd mängd artiklar i sin ägo att han i sin tur började sälja från den ena sidan av högen medan han köpte nytt i den andra änden. Det finns turistforskare som menar att basarer och loppmarknader uppstått på just detta sätt.
Den holländske mästerturisten utsågs för resten härförleden av Internationella Turistsyndikatet till Århundradets Turist. När man överlämnade diplomet till honom i basarens vimmel köpte han det för 91 piastrar i den ena änden och sålde det omedelbart för 93 piastrar i den andra, varefter man förlorade det ur sikte. Enligt obekräftade rapporter från en amatörturistforskare på Bali skulle diplomet ha varit till salu där nere så sent som i våras.
Någon knuffar till Holm i vimlet.
- En ficktjuv! tänker han instinktivt
Han ser sej om. Det är vimmel på alla håll och kanter. Han känner efter i fickorna. Ingenting är försvunnet. Istället har en papperslapp tillkommit på vilken det står:
NI HAR RYKTE OM ER ATT VARA EN KLOK MAN
MONSIEUR HOLM. VISA DET GENOM ATT LÄMNA
CHARTRES REDAN IKVÄLL. ERA KLIENTER HAR
STÖRRE GLÄDJE AV ER I LEVANDE TILLSTÅND.
Sven Holm tycker inte att det är så roligt på marknad längre.
Fortsättning följer.
Tillbaka till Övriga månadsmeddelanden