Vårbilder.
Det verkar som om våren kommit redan i februari. Vädret blir allt underligare för varje år som går tycker jag. I J.C. Coopers bok "Symboler" läser jag att våren symboliseras av ett barn med blomstergirlander eller med löv i händerna, eller en kvinna eller yngling med blomsterkrans på huvudet eller med blommor i händerna eller stående bland blommor. Vårens djur är lammet, djurkretsens tecken väduren, oxen och tvillingarna. I Egypten hade man tre årstider; en för sådd, en för växt och en för översvämning.
På sin indiska restaurang har Badol startat Club Houdini nere i källaren på onsdagkvällar. Harry Houdini hette egentligen Ehrich Weiss och var en ungersk-amerikansk cirkusartist som levde mellan åren 1874-1930. Han var legendarisk som utbrytarkung. "Så Club Houdini är till för den som vill komma loss", säjer Badol med sin sedvanliga filosofiska finurlighet (min falska blygsamhet förbjuder mej att tala om vem som tipsade honom om denna slogan).
Jag tänkte jag skulle kommentera det här med new age som diskuterats i gästboken på sistone. Mycket schematiskt ser jag det så här. Mänsklighetens utvecklingshistoria har gått i olika faser. Först naturreligionen. Sen kom världsreligionerna. Sen vetenskapen. Nu är en ny fas på gång och det är den som av olika anledningar fått den lite olyckliga beteckningen new age. Problemet är som jag ser det att begreppet rymmer två olika fenomen. För det första det som skulle kunna kallas kosmisk vetenskap eller rent av andlig vetenskap. Det är det som är den nya epoken och som intresserar mej. För det andra det jag brukar kalla cafépanism efter ett new-age-café som fanns i Stockholm förr i världen som hette Café Pan. Kosmisk vetenskap befinner sej utvecklingsmässigt i slutet av vetenskapens epok eller som en begynnande ny fas. Cafépanismen däremot befinner sej i slutet av den världsreligiösa fasen. Det är alltså en hel utvecklingsepok mellan dessa två fenomen, men båda buntas ändå ihop under termen new age. Tala om begreppsförvirring. Jag står med andra ord i mitt ockulta intresse närmare den materialistiska vetenskapen än jag står cafépanismen.
Nu fortsätter Sven Holms äventyr.
Pater Pierre visar stor förståelse.
Herrar Pierre och Holm går ut ur katedralen och sätter sej på en bänk vid den öppna platsen framför den västra fasaden.
- Låt oss lägga bort titlarna, föreslår pater Pierre.
- Med största nöje!
- Jag heter Pierre.
- Sven.
Herrarna skakar hand. Ett historiskt ögonblick.
- Som du ser är de båda tornen helt olika, säjer pater Pierre. Det norra tornet är högre. Det är överhopat med utsmyckningar, småtorn, utstickande spetsar, utskurna fönster och utsirningar av alla slag. Det södra tornet är nästan helt naket. Lugnt och värdigt sträcker det sin enkelt sköna spira mot himlen. De två tornen är helt olika. Men de är båda mycket vackra.
Herrarna sitter tysta i begrundan några minuter.
- Som sagt, fortsätter pater Pierre. Katedralen är sej inte riktigt lik. Egendomliga ting har inträffat.
- Berätta!
- En natt kunde jag inte sova. Jag tog en promenad. Ett ljus flimrade inne i katedralen. Men allt var mörkt och tyst när jag kom in.
Holm svarar inte.
- Senare har jag medvetet gjort spaningar på nätterna. Jag har flera gånger sett hemlighetsfulla ljusfenomen och hört konstiga ljud.
Holm svarar inte.
- En natt hörde jag tydligt hur någon spelade på orgeln, viskar pater Pierre.
Holm svarar inte.
- Für Elise.
- Förlåt?
- Für Elise.
- Nyser han? tänker Holm förbryllat.
- Für Elise, upprepar pater Pierre för säkerhets skull.
- Prosit!
- Nej. Beethoven.
Herrarna tittar på varandra. Man ser att de är förvirrade.
- Låt oss gå vidare, säjer Holm slutligen.
- Sent en kväll stod en lastbil utanför norra fasaden. När jag kom närmare körde den sin väg. En port till katedralen stod öppen. Jag hade själv låst den tidigare på kvällen.
- En lastbil?
- Utan tvivel.
- Stor eller liten?
- Mittemellan.
- Fågel eller fisk?
- Hur sa?
- Förlåt, säjer Holm förvirrat. Jag tappade tråden.
- Jag förstår.
Pater Pierre ser professionellt förstående ut. Han är präst. Holm funderar. Kan lastbilen ha fraktat bort ett eller annat?
- Finns det någon toalett i katedralen?
- Nej.
- Aha! säjer Holm triumferande. När stals den?
- Stals vad?
- Toaletten.
- Vilken toalett?
- I katedralen.
- Det finns ingen toalett i katedralen.
- Förvånar mej inte ett ögonblick. Halva Europa tycks vara tömt på toaletter. Frågan är bara när den stals.
- Vad är det som är stulet?
- Toaletten i katedralen. Men när?
- Det har aldrig funnits någon toalett i katedralen.
Holm tänker efter. Samtalet har tagit en besynnerlig vändning. Pater Pierre tycks inte tänka klart. Holm beslutar sej för att pröva en annan angreppsmetod.
- Visa mej toaletten, säjer han resolut och reser sej.
- Vilken toalett?
- I katedralen.
- Det finns ingen toalett i katedralen.
- Jag vet. Precis vad man kunde vänta sej. Men visa mej hålet.
- Vilket hål?
- Hålet efter toaletten.
- Vilken toalett?
- Den som är stulen.
- Stulen?
- De måste åtminstone ha lämnat kvar hålet.
- Vilket hål?
- Att stjäla en toalett är relativt rimligt. Något överraskande kanske, men relativt rimligt. Att stjäla ett hål däremot förefaller omöjligt. Du menar inte att också hålet är stulet? Otroligt i så fall! Aldrig hört något exempel på detta. Unikt i kriminalhistorien. Möjligen känt inom kvantfysiken.
- Jag förstår inte vad du talar om.
- Hålet. Är det borta?
- Det har aldrig funnits något hål vad jag vet. Var skulle detta hål finnas?
- Under toaletten.
- Här finns ingen toalett.
- Naturligtvis inte. Men hålet?
- Här har aldrig funnits varken toalett eller hål. Saken är utagerad!
Även en präst kan förlora tålamodet. Holm låter ämnet falla.
- Tydligen känsligt, tänker han. Jag får återkomma till toaletten senare. Jag får också återkomma till hålet vid lämplig tidpunkt. Jag är i ett främmande land. Toaletter kan vara känsliga. Även hål kan vara känsliga i ett främmande land.
- Jag borde inte ha brusat upp, tänker pater Pierre sorgmodigt. Mannen är svensk. Stor hänsyn måste tas. Jag är ändå präst. Vad vet vi om svenskarna egentligen? Tredje vägen. Ett socialt mönsterland. Ett sexuellt träsk. Toaletter och hål. Mannen är visserligen en internationellt uppskattad detektiv. Det ska inte förnekas. Han har otvivelaktigt publicerat ett flertal lysande uppsatser i "Bovar och banditer". Allt detta ska tas med i beräkningen. Men han är också svensk. Toaletter och hål. Jo, jag tackar! Jag måste visa stor förståelse. Jag är präst.
Pater Pierre reser sej också han.
- Monsieur Holm, säjer han vänligt. Låt oss gå ner i kryptan!
Fortsättning följer.
Tillbaka till Övriga månadsmeddelanden