Månadsmeddelande 33. - Februari 2003.

Min dator har kraschat så vi får se om detta meddelande överhuvudtaget når omvärlden eller om det för evigt ska sitta kodat som ettor och nollor i en bortglömd hårddisk någonstans långt bortom ära och redlighet. Nu skriver jag på en annan liten Mac som inte är uppkopplad till internet. Men förhoppningsvis ska jag väl få hjälp att få igång internet igen på ett eller annat sätt.
    Kylan har satt ny fart och kramar staden som en snöboll. Men det känns skönt att det i alla fall blir lite ljusare för var dag som går. Innan man vet ordet av sitter man väl på nytt på hörnbjörnarnas veranda en solig eftermiddag och dricker kylt vitt vin. Januari har annars varit en rätt dyster historia i hörnbjörnarnas ärorika annaler. Flera har varit bortresta, andra sjuka, andra bara mysteriöst frånvarande. Ibland har L och jag suttit på två man hand och blängt på bartendern, vår ende vän i en värld utan nåd. U återkom efter ett antal veckor och meddelade att han brutit två revben samt skadat höften när han skulle åka isjakt varför han inte kunnat infinna sej enligt vanlig rutin. Det var dock lugnande att erfara att han i alla fall var vid liv.
    På tv-rutan rusar familjen Flinta omkring i hälarna på Tom och Jerry, de senare för övrigt en favorit bland hörnbjörnarna, när de någon gång tränger igenom bildskärmens framvisande av börssiffror från jordens alla kontinenter. Hörnbjörnarna äro nämligen omåttligt barnsliga och ryggar inte tillbaka ens för de mest naiva uttryck för glädje och sorg som livet erbjuder de intresserade såväl som de ointresserade.
    Det känns som om kriget kryper allt närmare. Fy tusan. Mänskligheten har verkligen en bra bit kvar till den lämpliga kombination av intelligens och medkänsla som skulle befria oss från den primitiva rest av dumhet och brutalitet som krigets fasor representerar. Det känns som om det blåser kalla vindar över världen just nu. Men det kommer väl en vår också i mänsklighetens utveckling får man hoppas.
    Det har på nytt fallit mera snö. Ny rymdolycka i USA. Åter ett olycksaligt omen för oss klentrogna.
    En gång när jag var i England satt jag på en pub med några flyktigt bekanta och drack öl hela kvällen. Framåt stängningsdags kommer plötsligt ägaren fram för att prata med mej. Han frågar om jag vill börja jobba på puben för han behöver extra hjälp. Besynnerligt. Varför frågar han just mej? Jag är inte beredd på en sådan sak, jag har annat i görningen men känner mej ändå frestad av erbjudandet och skulle verkligen ha behövt ett jobb. Men så tackar jag nej i alla fall. Det kommmer så plötsligt. Tänk vad livet kan ta olika banor på bara några sekunder. Om jag antagit erbjudandet kanske jag blivit kvar i England och gått ett helt annat öde till mötes. Tillfälligheternas spel. Kan det se ut som. Och ändå. När man ser tillbaka. Livet nästan som en snitslad bana längs en redan planerad rutt.
    Igår åt jag och M och L lunch på en mongolisk restaurang. Jag åt vårrullar, M åt wokade grönsaker och L åt strimlad biff. Till detta serverades ris. M drack vatten och L och jag drack öl. Vi snattrade som vanligt om de mest intressanta och meningslösa ting som passerar revy i det mänskliga medvetandet. Sedan gick vi till stamhaket där L kunde konstera att han hade sex rätt på travet och därmed vunnit 66 kronor. Som i och för sej skulle delas med två andra. Och hans insats hade varit på 100 kronor tror jag. En sund och klok investering i stil med att köpa aktier på något dalande företag, exempelvis Ericsson. Vi tröstade oss med ännu mera öl. M drack kaffe med mjölk. Livets trivialiteter drar förbi. "Vi är alla skrikande katter på livets bakgård" som jag påpekade i Istanbul en gång, varvid chefen på Svenska Institutet fällde kommentaren: "Bisarrt" (om jag minns rätt). Samme man berättade att när Ericsson skaffade sej sin logotyp med tre tjocka snedställda streck så började de anställda på företaget prata om "Ericsson Tre Korvar". Det är sådant som man bara kan få höra i Istanbul. Eller läsa på denna hemsida.
    Nästa dag berättar L att ett missförstånd uppstått och att han i själva verket haft sju rätt på travet och vunnit 800 kronor, som dock delades upp i andelar så att han personligen vunnit 50 kronor, vilket också visade sej vara vad han betalat i insats, varvid summan av kardemumman således var att det hela gått plus minus noll. Vi firade med öl respektive vin. Kanske kan detta också vara ett insidertips till Ericsson om att balansera utgifter och inkomster. En taktik så god som någon.
    "People are naturally attracted to you." - "Life has value so long as one attributes value to the life of others." - "The power you desire is within your heart." - "An old friend will introduce you to new people and pleasures." - "A pleasant surprise is in store for you." - "A friend is a present you give yourself." (Från kinesiska lyckokakor).
    På tv en film om konstnärerna i Skagen. Jag besökte Skagen en gång. Jag minns sanden, och en konstig tillställning med dans på hotellet, och havet, och en kyrka som var nästan överblåst av sand, och utsikten från ett torn som jag klättrat upp i med en flaska likör i handen. Så lite som blir kvar av våra upplevelser. Bleknade fragment ur tidens mörker. Långsamt slocknar medvetandets hårddisk.

 

Tillbaka till Övriga månadsmeddelanden