Månadsmeddelande 46. - Mars 2004

Mysteriet med Kung Sunes försvunna kålpuddingar synes vara löst. Sune hade i lördags, som ni kanske vet, fått två matlådor med kålpudding av den snälle Kjelle Kock. Lådorna förvarades i krogens kylskåp medan Sune passade på att provsmaka öl och vin ur den rikhaltiga repertoaren bakom bardisken. När han omsider begav sej hemåt medförde han i triumf sina båda matlådor i en plastkasse. Han vaknade nästa morgon i sin säng för att som vanligt gå till jobbet och kunde då till sin bestörtning konstatera att kålpuddingarna var spårlöst försvunna. Man skulle kunna tro att de flugit till månen. De var som uppslukade av ett svart hål. Sune var djupt besviken och sorgsen eftersom han anser att just kålpuddingen är en av den gastronomiska vetenskapens allra största landvinningar genom historien. Näst revbensspjäll förstås. Han kontaktade därför HU (Hörnbjörnarnas Underrättelsetjänst) och bad om hjälp. Efter ingående vittnesförhör och annat sedvanligt detektivarbete visade det sej att Sune under lördagens lopp fått i sej så mycket öl och vin att han vid en viss tidpunkt förlorat minnet. Filmen gick av helt enkelt. Tillfälligt avbrott som St påpekade. Inte ens testbilden fungerade. Det var bara flimmer på rutan. Men utredningen klargjorde att när Sune skulle gå hem hade han i sin outgrundliga snällhet skänkt en av matlådorna till L som också älskar kålpudding (näst zigenarsnitzel). Den andra lådan fick Sune med sej hem och stoppade in i mikron och slafsade i sej innan han gick och la sej. Vid en undersökning av Sunes soppåse kunde mycket riktigt själva folieasken återfinnas oskadd och med lite rester av kålpudding i ett av hörnen. Sune medgav också under förhör att han när han vaknade på morgonen tyckte sej känna en svag doft av kålpudding i lägenheten. Han trodde dock att det var en hallucination eller önskedröm, eller möjligen en fantombild som de försvunna spök-kålpuddingarna lämnat efter sej i astralmaterien. Även L hade, framkom det, samma natt skickat i sej sin kålpudding. "Uppskjut aldrig till morgondagen det du kan äta upp i dag" förklarade han lugnt. Sålunda kunde ännu ett avslutat kriminalfall läggas till handlingarna i HU:s ständigt växande arkiv. Elementärt, min käre Watson!

Fallet med Kung Sunes försvunna kålpuddingar påminner mej för övrigt om ett annat liknande kriminalfall. Det var en berömd fransk kriminalkommissarie som utredde ett mordfall i Frankrike i slutet av 1800-talet eller möjligen i början av 1900-talet. I takt med att utredningen fortskred riktades kommissariens misstankar mer och mer åt ett visst håll. Det föreföll nämligen som om ingen mindre än han själv kunde vara den eftersökte gärningsmannen! Det avgörande beviset var ett fotavtryck av en naken fot som saknade en tå. Kommissarien saknade samma tå på sin egen fot. Han ställdes inför rätta och dömdes till ett långt fängelsestraff. Det kunde fastställas att han begått mordet under trance eller i ett sömngångaraktigt tillstånd och därför saknade varje minne av det inträffade. Men eftersom han var Frankrikes skickligaste brottsutredare tilläts han fortsätta sitt jobb på polishögkvarteret. Men varje kväll när arbetsdagen var slut fördes han tillbaka till fängelset och låstes in i sin cell. Nu tror ni förstås som vanligt att jag hittat på denna historia. Vi får väl överlämna det bisarra fallet till HU och se vad man där kan göra i sanningens och rättvisans tjänst.

Det ruskiga bombdådet i Madrid kastar en blekgul skugga över tillvaron. Domedagen biter sej allt närmare. Mänsklighetens tragiska intolerans drar oss magnetiskt in i Harmagedons malströmmar. Å andra sidan känns det som om våren är på väg. Det kommer väl en vår också i mänsklighetens utvecklingskretslopp. Tog en stärkande promenad idag; genom skogen, längs Mälaren, in i staden, över Kyrkbackens gamla träbebyggelse, uppför Djäkneberget och hem igen. Ett sådant kretslopp tar en timme. Jag har för ett antal år sen köpt ett enkelt träningredskap från tv-shop som jag använde några minuter. Kände mej därefter tämligen nyttig när jag återvände till min bok om en religiös relik och dess resa genom historien. För att återgå till mitt motionskretslopp på en timme. Hur långt är då ett kosmiskt kretslopp från djurrikets primitivitet till mänsklighetens paradis? From paradise lost to paradise hopefully regained? Vi har ju kört några miljoner år nu. Vem vinner Vasaloppet? Kan man hoppas på målgång i nästa vecka? Antagligen inte. Men allt måste nå sin balans. "Jag tror på balans" säjer min goda vän M som är österländskt inspirerad. Zappade förbi ett tv-program om strängar och membran och andra dimensioner. Det handlade om de senaste kosmologiska teorierna rörande universums konstruktion. Tydligen befinner sej vårt universum inne i ett ofantligt stort membran som står i relation till andra membran varifrån gravitoner sipprar in till oss i form av tyngdkraft. Big Bang var ett resultat av att två membran kom i närkontakt av tredje graden. Sen var det också nåt om om en ny sorts partiklar som jag tror kallades spartiklar, men jag råkade irra till med tanken i en annan riktning så jag missade den biten. Ifall man skulle kunna hitta dessa spartiklar, som hade något att göra med ett slags supersymmetri, så skulle det bli fest bland forskare över hela världen, förklarade en förväntansfull kvinnlig fysiker. Att jag här tappade koncentrationen berodde på att jag kom att tänka på ett annat tv-inslag, i BBC News tror jag, där det hävdades att aspirin kunde bryta ner cancerceller. Varför jag asocierade roterande strängar i supermikrokosmos med aspirin är oklart. Men ni vet hur jag är. Skiljeväggarna i min hjärna har rasat samman. Kanske kommer det att visa sej att universum i själva verket är uppbyggt av aspirin som Gud behöver för att lindra den huvudvärk han ådragit sej under sitt obotliga grubblande över skapelsens mysterier och återvändsgränder. Universum, det vill säja Gud, är ett tv-spel som konstruerat sej självt och som uppdaterar och spelar med sej självt. Vem vinner och vem förlorar? Houston, we have another problem! Jag är också nyfiken på vilken fest den kvinnliga fysikern hade i åtanke. Kanske är hon hemligt förälskad i en forskningkollega och därför hoppas att upptäcken av spartikeln ska leda till en fest på institutionen där dom arbetar, en fest under vilken dom i fyllan och villan ömsesidigt upptäcker sej vara varandras tvillingsjälar och sedan lever lyckliga tillsammans i alla sina dagar. Två membran som kommer i beröring med varandra och orsakar en Big Bang ger i alla fall mej sexuella asociationer. Se där ännu ett exempel på hur jag inte kan hålla isär saker och ting. Inte konstigt att världen ser ut som den gör. Tänk om folk bara kunde hålla isär saker och ting! Då skulle vi leva i den bästa av alla världar! Houston, we have a third problem.

En ny planet har upptäckts i solsystemet. Det är den tionde planeten hittills. Den har fått namnet Sedna efter inuiternas havsgudinna. Sedna är minst 200 mil i omkrets och kan vara större än Pluto. Inuiter är ett annat namn för eskimåer. Ordet eskimå kommer av algonkinordet esquimantjik (eskimantik) som betyder 'den som äter rått kött'. Själva kallar de sej inuit, 'människor' (singularis inuk). Nordiska nybyggare påträffade eskimåer första gången på 980-talet och kallade dom skrälingar. Det är sannerligen inte var dag som det hittas en ny planet. Vad kan detta betyda i det kosmiska schemat? Astrologer världen över fumlar bland sina gulnade papper för att försöka lösa den stora gåtan. För övrigt namnet på Tomas Tranströmers nya diktsamling.

"Beneth the tides of time and sleep, strange fish are moving" (Charles Berlitz).

 
Nu forsätter och avslutas diktsamlingen Principia Poetica:
 
 
 
 
 
rota inte i livmodern
bygg en katedral av glas
Freud sitter i sitt mottagningsrum

hemma har jag en uppstoppad flodhäst
som jag använder som golvlampa
mina aktier på börsen har stigit
inte dåligt för en man som började sin karriär
med att stoppa ett finger i mammas syltburk

ebb och flod
sköljer genom lymfan
varulvarna gäspar
museiintendenten är fyrahundra år gammal
och därför lite kantstött
själv driver jag ett antikvariat på Drottninggatan

en dag kommer en man in
och vill ha hundra kronor för en kasse böcker
jag ser en dyrgrip i ögonvrån
men låtsas i min girighet som om det regnar
vilket det också gör utanför på gatan
asfalten blänker

när mannen gått finner jag
att dyrgripen är en försvunnen bok
från biblioteket i Alexandria
där kan jag läsa om invigningsproceduren
i den stora pyramiden i Gize
på den tiden fanns mellan sfinxens båda framben
en trappa som ledde ner till ett gångsystem
under och i den stora pyramiden
aspiranten kravlade genom gångarna
och hela det drama som Jesus sedan genomgick öppet
inför allmänheten, hela påskdramat
iscensattes där inne i den stora pyramiden
adepten ställdes inför rätta och dödades
på den tredje dagen uppstod adepten från de döda
och stående på pyramidens topp
som var av guld
kunde den nyinvigde mästaren se ut över Egypten
den stora pyramiden var skinande vit på den tiden

det var vad den gamla boken från biblioteket i Alexandria
kunde förtälja om dessa ting
så vi ser att förbundsarken
som judarna bar genom öknen
har ett ärorikt förflutet

Johannes döparens huvud på ett fat
Jesus huvud är balsamerat

annars händer det inte mycket här på antikvariatet
dagarna är långa och liksom dammiga
jag har inte mycket att äta
lite spindelväv och mjölk

jag klättrar de sista stegen
upp till det genomskinliga klostret
där jag ska vila över vintern
som en astronaut i dvala
jag sammanför mina anteckningar till ett kompendium
som jag dag för dag river i småbitar
och blandar ner i frukostflingorna

när jag sitter barfota på mitt rum i klostret
börjar väggarna tala med mej
pennan ropar
böckerna tjattrar
skrivbordet pratar för sej självt
omvärlden pulserar mot mej som en morsekod

när som helst kan jag i minnet
stiga in i katedralen i Chartres
sentimentalitetens sagolandskap
kaffe med varm mjölk
hos drottningen av Saba

livet forsar som bensin genom kroppen
mina minnen kan när som helst
flamma upp till ett dånande inferno
vem ska stå vid pumparna på det brinnande skeppet
kryddlasten sjunker i havet
till darrålarnas stilla förnöjelse
under isen simmar en naken människa
och letar efter en vak
på operan slickar Fantomen scengolvet
städerskan strejkar

för poesin är världen levande
och den flod jag söker mej uppför
är ett mevetet flöde

under himlens två solar
når jag fram till flodens källa
vadande i en sista rännil
doktor Livingstone förmodar jag
i källans vatten ser jag mitt ansikte speglas

jag dyker ner i flodens källa
och kommer upp till havsytan  
 
 
 
 

Här slutar diktsamlingen Principia Poetica.

 
 
 

Tillbaka till Övriga månadsmeddelanden