Kverulantiska utgjutelser, del 1.
Tja, nu är det Big Brother som gäller. Jag har inte orkat titta många minuter. Jag tycker det är tråkigt. Jag var grundligt trött på att sitta och titta på människor som förde ointressanta samtal om tråkiga saker redan när jag var tio år. För sent för min del alltså. Svårt att låta bli att tänka på Du sköna nya värld, Kallocain, 1984, Djurfarmen och så vidare. Se, där kastade jag sten i dösnackets glashus! När övervakningskameror först dök upp fanns det en i Gamla stans tunnelbaneuppgång. Strax efter att den monterats passerade jag och då stod det en man nedanför kameran och trollade med kort för sin osynliga bevakningspublik.

Jag vill minnas att jag nämnde Annette Kullenberg tidigare. Flera gånger har hon skrivit att det inte går att laga god mat utan smör och grädde. Men jag tycker alldeles uppriktigt att exempelvis en sås blir godare om man använder vatten istället för grädde. Redan som barn avskydde jag grädde och smör och fet mjölk som fanns på bondgården. Gräddtårta är läskigt och skulle kunna vara med i Alien 4. Ibland dricker jag Irish coffee dock. Det beror på att om man sitter på restaurang och har ätit exempelvis en pizza så frågas det alltid om det önskas kaffe. Då kan man lite listigt låtsas att man funderar... mm... mmmm.... ja, jag kan ta en Irish coffee, säjer man sedan världsvant och plockar fram en obefintlig cigarr. En trea? Fyra eller sexa kanske? Jag kan ta en sexa, tack. På så sätt kan man häva i sej sex extra centiliter alkohol maskerat som kaffe. Ingen misstänker nånting. Irish coffee består av kaffe, brunt socker, whisky och vispad grädde. I det fallet blir jag alltså, för att inte väcka onödiga misstankar, tvungen att dra i mej grädden. Å andra sidan gillar jag inte whisky heller. Inte ens kaffe är egentligen särskilt gott utan tillsatser (med socker och helst kryddat, som kardemumma eller kanel, eller café au lait, observera med MJÖLK, inte grädde). Men tillsammans blir kombinationen i Irish coffee i alla fall uthärdlig. En gång bad jag om att få en Irish coffee utan grädde. Det smakade ännu jävligare.

Men Annette och jag har samma smak också. I tisdags skrev hon att hon bänkade sej framför tv:n med cocacola och is för att titta på en intervju med Vladimir Putin. Jag har lite svårt för chips men hade köpt mintpraliner, skriver hon. Jag gillar också mintpraliner och cocacola med is. Chips har jag däremot lite svårt för. Hellre ostbågar i så fall. Eller tortillachips. Med genmanipulerad majs. Varför är det föresten så mycket matlagningsprogram och matlagningsartiklar och matböcker numera? Matlagning i Big Brother är antagligen det optimala tv-prgrammet. Varje vecka tillagar man och äter upp en av deltagarna. Förlåt, det var elakt skrivet. Jag tittade på ett charmigt engelskt matlagningsprogram som hette Den nakna kocken. Tyvärr var han fullt påklädd, men maten såg god ut. Inte använde han grädde och smör heller. Och Floyd, den gamle maestron, har väl drunknat i matlagningsvinet.

Fredagen den 22 september var det höstdagjämning. Jag cyklade ut till Anundshög för att kolla solvinkeln för en ny teori om forntida kultplatser som jag fnittrar åt när jag inte har annat att göra.

Tillbaka till Övriga månadsmeddelanden