Jag stampade ut elden och gav mig iväg
med magen fylld av bönor och potatis
den sista kaffeklunken hade lämnat i min mun
ett minne av nedbrända städer
det var konjunktion på himlen
det var fel på mina sista kalkyler

Nefertiti, du är grym och vacker, du
du är het som öknens vind
Nefertiti

Jag fick syn på ett hus som verkade stå tomt
och gick obesvärat in genom grinden
lusthuset var iskallt och marken täckt av snö
jag gick fram till stora huset och klev in
det var damm på alla golv, det var tomt
och i köket låg en råtta och sov

Nefertiti...

Så nådde jag en dörr som var bommad och låst
där hejdades min oförtrutna forskning
jag såg månen genom fönstret, det blåste upp en vind
som ska dra genom pipor av ben
jag hörde någon gå på nedre botten
och lät brevduvan flyga ut i natten

Nefertiti...