Efter år av vild förtvivlan
och ett liv i full panik
och en lång dags färd mot natt
efter mörker och hemlöshet
och hastigt kvävda skrik
och en känsla av att aldrig hinna ifatt

Efter dagar av ångest
och nätter utan nåd
och gryningar kalla som stål
efter vintrar som aldrig ville övergå i vår
ser jag ljuset i slutet av tunneln

Från ensamhet och utsatthet
på ockuperad mark
där sekunderna är öppna sår
efter fyrtio år i öknen för att bära på en ark
medan ingen frågar hur man mår

Och den fruktlösa jakten på den heliga graal
längs brustna drömmars boulevard
efter grusade förhoppningar
och svikna ideal
ser jag ljuset i slutet av tunneln

Och vad världen beträffar
kan det kvitta hur det går
för människan har sålt sin själ
de förståndiga hävdar att det hänger på ett hår
om det bara vore så väl

Sanningen är snarare att fristen som vi fick
är en frusen väntan på Godot
men om jag faller ner på knä
och om jag höjer min blick
ser jag ljuset i slutet av tunneln

Det som ser ut som en kuslig katastrof
det är en födelseprocess
diktaren har börjat skriva på sin nästa strof
om den mänskliga historiens grossess

Världen är en kvinna som har blivit gravid
och som vrider sig i födslovärk
ondskan och hatet har snart nog haft sin tid
jag ser ljuset i slutet av tunneln