Längs Via Dolorosa växer spindelväven tät
och det dundrar av beslutsamhet i marken
genom medeltidens mörker och konungarnas dal
ända från den tid då Noak byggde arken

Vi går på våra minnen som på glödande kol
och när som helst så kan vi börja brinna
det finns ingenting som säger att vi skulle nå vårt mål
eller om vi gör det, att vi skulle hinna

Magdalena
du allena
åker tåg till Samarkand
Magdalena
lös ditt ena
mycket vackra strumpeband
i kupén i nattens dunkel
ska vi stirra genom fönstret
och se regnet rinna och se månen lysa
Magdalena
du allena
en oas i öknens sand
Magdalena
jag ska aldrig mera frysa

Längs Via Dolorosa, ja, längs smärtornas väg
till det du trott var dött och begravet
siroccon blåser het och fuktig, söderifrån
en farlig vind från öknarna och havet

Varje enskild människa är en kontinent
med brunnar som är djupare än tiden
släpp en liten sten i brunnen som experiment
en krusning blott, och bilden är förvriden

Magdalena
du allena
åker tåg till Perpignan
Magdalena
i den sena
timmen mellan yin och yang
i kupén i nattens dunkel
ska vi stirra genom fönstret
och se regnet rinna och se månen lysa
Magdalena
du allena
tyst i tågets restaurang
Magdalena
jag ska aldrig mera frysa